Att använda metallsökare på sandstränder är mycket populärt inom
vår hobby, och kanske är det just tappade smycken och värdesaker som främst
lockar. För även om sandstränder generellt sett innehåller mycket skräp är
chanserna relativt goda att finna fynd av hög kvalité. Vissa detektorister gör
sig även en god timlön på upphittade bruksmynt.

Men med ett ökande intresse ökar även arbetsbördan för
Länsstyrelsen i fråga. Många är vi som får vänta länge på svar, trots att
strandområdet i fråga är välbesökt sedan tidigare, av andra detektorister med
tillstånd. Det finns dock lösningar på problemet, och Länsstyrelsen i Hallands
Län ligger i framkant.

”För ett par år sen hade vi ca 20 ansökningar, förra året var det
strax över 40 ansökningar och i år har vi fått in närmare 120 ansökningar. Vår
inställning till hobbydetektering är traditionellt sett god, vi har många goda
stränder i länet som är lämpliga för hobbydetektering. Men länet har också en
mycket stor mängd fornlämningar och fornlämningsmiljöer som innebär att
beslutsfattandet blir en tidsödande granskning. Sammantaget har den stora
ökningen av metalldetektoransökningar föranlett att vi behövt ta fram nya
rutiner för denna typ av ärenden.” säger Jenny Nord, Antikvarie på Lst Halland.

De nya rutinerna är enkla och till synes effektiva. Ett antal
stränder väljs ut, som med utgångspunkt ur kulturminneslagen, har funnits
lämpliga för hobbyletning. Dessa namnges och numreras för att sedan läggas ut på
hemsidan i en färdig ansökningsblankett med karta. Länsstyrelsen kan då utan
granskning (eftersom denna redan är gjord) och med snabbhet godkänna ansökan.
För övriga ansökningar som berör andra områden kommer handläggningstiden bli
längre då dessa ärenden kräver en noggrannare granskning.

”Vi hoppas på två saker med de nya rutinerna; dels att de ska
leda till kortare handläggningstider för hobbydetekteringsansökningarna, men
också att vi ska kunna styra dessa aktiviteter till mindre känsliga områden i
länet.” säger Jenny Nord.

De nya rutinerna började gälla den 1 januari 2014.

/ Erik Söderström