Blog Image

Detektoristen

Kontakt:

detektoristen@sverigesmetallsokarforening.se

Midsommar MARdrömmen

Insändare Posted on Fri, July 01, 2016 23:15:44

Sagan om Ringen, igen

Rolf Guldström på Ädelfors Guldvaskning fick frågan via mejl från Andreas om någon skulle kunna hjälpa till med att leta fram en guldring som hade tappats i sjön under bad tur på midsommarafton.

Guldström får mycket av denna typ av frågor eftersom han säljer metallsökarutrustning
Andreas hade varit och badat med sina kompisar på midsommarafton och kände hur ringen gled av från fingret. Det är något som många andra har fått uppleva när man badar i kallt vatten och fingrarna krymper, då blir ringen plötsligt för stor och trillar av.

Andras försökte med hjälp av sina kompisar leta efter ringen men utan resultat-

Andreas kontaktade Rolf Guldström som i sin tur vidarebefordrade frågan till Sveriges Metallsökarförening(SMF) den 25 juni, då SMF har hjälpt folk med liknande uppdrag flera tillfällen tidigare.

När jag läste om uppdraget så såg jag att det var i mina hemtrakter och svarade att jag kan ta åt mig uppdraget
Jag kontaktade Andreas som var lite lätt upprört över att han hade tappat ringen. Jag fick höra att ringen var arvegods från farfar och ringen hade oerhört affektionsvärde för honom. Vi kom överens om att jag söker tillstånd från länsstyrelsen så fort som möjligt.

Jag fick ungefärliga uppgifter via mejl var Andreas hade tappat ringen, saken gjordes inte bättre att det var första gången Andreas hade varit på denna plats och badat.
Skickade in ansökan till Länsstyrelsen och väntade svar, hade lovat Andreas att jag även ringer till Länsstyrelsen för att kolla om man kan hantera ärendet snabbare

När jag ringde till Länsstyrelsen på måndag så fick jag inte tag på någon som hade hand om metallsökarärenden. På tisdag när jag ringde så fick jag höra att handläggaren var sjuk och eventuellt skulle komma på torsdag. Torsdag fick jag samma svar, handläggaren var sjuk. Jag tänkte att jag väntar till fredag och ringer igen. Svaret var detsamma även på fredag och jag kände att det här kan ta tid men jag ska inte ge upp och letade upp nummer till personen som hade hand om berörd avdelning på länsstyrelsen.

Denna person svarade direkt och jag fick numret till Ewa.

Hon gjorde sin sista dag före semester och förstod direkt vad detta handlade om. Hon kollade genom ansökningen, justerade sökområdet och sa att det är nog inga hinder här. Fick tillståndet via mejl samma eftermiddag

Idag den 1 juli 2016 skickade jag ett meddelande till Andreas och informerade att jag har tillstånd nu. Andreas frågade när jag hinner söka efter ringen och jag svarade att det kan jag göra nu direkt. Vi träffades nära sökplatsen och knappt timme senare hade Andreas ringen igen på sitt finger

Med vänlig hälsning
Seppo



Sommar & Sol

Insändare Posted on Tue, May 31, 2016 10:32:48

Sommaren stiger på med stormsteg, många vill sola på stranden
för att sedan svalka sig i vattnet. Ofta förekommer det att man tyvärr tappar
sina värdeföremål i samband med detta, föremål av metall som ringar, nycklar
& örhängen osv försvinner bort i sanden eller i vattnet.


Vad skall man då göra?

1. Lämna i första hand värdeföremål hemma som du ej behöver ha med dig.
2. Tänk på att när du smörjer in dig med solskyddskräm att ringar kan lättare
glida av från fingrarna.
3. När man vistas en längre tid i vattnet så krymper huden & man får ”russin”
fingrar, ofta kan en ring glida av från fingret vid tex boll kastning eller
simning.
4.Om olyckan är framme & tex ni förlorat er ring vid badstranden, kontakta
Sveriges Metallsökarförening som har flera hundra aktiva metallsökare runt
om i hela Sverige, vi kan bistå med hög kompetens att spåra metallföremål med
hjälp av metallsökare.
Vi införskaffar tillstånd från berörda myndigheter osv, det ända du behöver
göra är att peka ut platsen där du tror att du tappade tex din ring.

Hittelön

Ägaren har rätt att få tillbaka hittegodset mot det att han eller hon betalar hittelön och andra rimliga kostnader i samband med fyndet. Enligt rättspraxis är en skälig hittelön cirka tio procent av godsets marknadsvärde



& nu till en solskenshistoria, det var måndagen den 9 maj som dessa ringar
tappades bort i Barsebäcks hamn när Elin var ute med sin son. Hon tappade sina vigselringar i sanden och
kunde inte hitta dem. Den ena är i vitgul med 7 diamanter, den andra var i
rödguld med en diamant, den senare var från början hennes mormors
förlovningsring.

Området där dem tappades är storleksmässigt ganska begränsat
eftersom hon var säker på att det hände i samband med att solskyddskrämen
skulle på. Efter att hon hörde av sig till SMF Sveriges metallsökarförening så
kunde vi delegera ut ärendet till en av alla våra proffs detekterande medlemmar
som givetvis ställde upp att & vara behjälplig, Jörgen tog kontakt den 29
maj med både tillstånd från Länsstyrelsen & detektorn redo att köra ett
eftersök på ringarna.
När Jörgen väl var på plats så tog det 20 sekunder att
hitta första ringen & redan efter 20 minuter hade han lyckades återfinna
ringarna så dem återigen var tillbaka på Elins finger!



På bilderna kan ni se ett lyckat eftersök av två stycken ringar.

Tappat något?
Kontakta oss



Oh Britannia

Insändare Posted on Fri, October 02, 2015 13:38:45

Så äntligen kom dagen..

Efter en lång resdag med transport till Arlanda, flyg till
London och hyrbil till Dorset, som bjöd på strålande sol och härliga vyer, kände
vi oss sugna på att få söka..

Detta är som Danmark – ett förlovat land där endast
markägarens tillstånd behövs….

Nu fick vi tillgång till skogarna, som har genomsökts under
lång tid, men som alla vet finns det alltid missade föremål.

Ja, nog finns det metallföremål i marken. Mängder
avhagelpatroner, eller rester av dem. De hoppar in på väldigt olika ljud och
id, så det är bara att gräva på.

Efter en sisådär 100 hagelhylsor, gav Deus den gudomlige, en
64 på

display, och ett ljud som var något mjukare.

Och se där – plötsligt händer det!

Mitt första mynt blev ett fint silvermynt från tidigt 1400-tal,
Henry VI. Tack, tack…

En bra start på en finfin resa.

Ny dag, nya fynd.

Dagens fält ligger i direkt anknytning till havet, nära Weymouth
med oerhört vacker utsikt.

Gårdagens sökning varade till långt in på kvällen. Dagen var
stilla och med varm sol, bättrade på solbrännan partiellt

Det här är ett rullat fält.

Tack, tack

Förmiddagens sökresultat.

Rester av en romarskatt. För många år sedan fann de en stor
romersk myntskatt på ett fält i närheten avbyn.

Nu har de plöjt och harvat fältet efter tio år. Många nya fynd
har gjorts under dagarna. …

De flesta mynt är i dåligt skick, men det kommer upp fina
exemplar – även i silver.

Nu är det lunch, sen ut igen.

Nu är det över, slut, finished. sökningen i Storbritannien
alltså!

Håller på att sammanställa alla fynd.

De lämnar jag in imorgon hos Finds-Liasion-Officer
Coirstadh, på Dorset County Museum.

Ett fynd är speciellt spännande – jo det är väl alla
egentligen, men detta sticker ut. Kan vara ringmynt, små bronsringar, där ett
gäng sitter i klump av järn.

Romarmynten blev ganska många till antalet. Detta från en
ganska liten yta.

Det kom säkert upp ett 70-tal mynt på den platsen, kanske
mer. Ibland låg de på ytan, blottade efter plog, harv och regn.

Vet att idag har det kommit upp tjugo till, och är högst
osäker på om de kommer museet tillhanda, eller rapporteras.

Silvermynten har lyst med sin frånvaro, även om jag hittade
några, så ville de inte hamna under våran spole.

Dorset är ett väldigt vackert landskap, med bra sökning.
Åker jag tillbaka? Absolut – men inte nästa år, inte för sökning. Däremot är
vandringen toppklass, med en oerhört vacker kustlinje.

Text & Foto: Michael Lander



En metallsökares nytta

Insändare Posted on Thu, April 23, 2015 11:40:32

Foto: Michael Lander

Vi hade en tidig start, man måste passa på när tid och tillfälle erbjuds.
Dimman låg tät, och platsen har en sällsynt skön mystik över sig. Ett gammalt gästgiveri, med en lång allé som enligt en professor i historia säger är en av Sveriges äldsta vägar – ja, det måste dokumenteras.. med riktig kamera förstås.
Daniel och jag jobbar som fotograf och kameran finns alltid med.. nästan.. så första halvtimmen spenderades letandes efter motiv.

Foto: Michael Lander

Sen var det dags för sökandet.

Foto: Michael Lander

Efter dagens goda gärning kan man med gott samvete unna sig go fika.



Adventskalender 2014

Insändare Posted on Mon, November 24, 2014 18:07:51

Samtliga medlemmar i SMF är med i lottdragningen

(ej ordinarie styrelse)

Medlem som vunnit ett pris har förbrukat sin lott i nästkommande dragningar. 1-4 Advent lottas det ut 2st priser samt 1 dragning till Julaftons Jackpott.

Julafton lottas det ut 2st priser samt dragning av en jackpott mellan 4st personer som lottades fram i 1-4 advents lottning.

Jackpotten på julafton går till en person.

Nyårsafton lottas det ut 2st priser samt en nyårskaramell, i lottningen av nyårskaramellen deltar ALLA medlemmar i SMF (ej ordinarie styrelse)

OCH PRISERNA ÄR……………………………………

Från http://www.minelab.com/ & http://www.guldstrom.se/

Dragningarna presenteras följande datum:

1a advent – söndagen den 30 november

2a advent – söndagen den 7 december

3 e advent – söndagen den 14 -/-

4 e advent – söndagen den 21 -/-

Julafton – onsdagen den 24 -/-

Nyårsafton – onsdagen den 31 -/-

Lottningen sker av styrelsen



Guldmynt

Insändare Posted on Tue, September 16, 2014 19:14:24

Jag heter Ulrik Sjöberg och är en nybliven detektorist, jag
fick mitt tillstånd lagom till årets sommarsemester och gjorde mina första
utflykter i markerna i Juli.

Jag har tillstånd på ett relativt stort antal platser i och
runt om Malmö med fokus på park och strandmark men även en del skog.

Jag har en Garrett ACE 250 och Garrett Pinpointer samt en
hederlig juniorspade från Jula.

Första tiden gick åt till att börja lära sig maskinen och
det har blivit massor av grävda hål och i början var det tunnsått med fynd,
mest skräp (Tror att alla känner igen sig i en nybörjare)

Undan för undan började de bättre fynden strömma in,
silversmycken, mynt, både nya och äldre i en precis lagom ström för att hålla
intresset vid liv.

I söndags den 14/9 var jag tvungen att få lite luft mycket
beroende på att jag var föremål för en blöt svensexa dagen innan. Ganska sent
på eftermiddagen äntrades en mindre park där jag varit några gånger innan och
jag började lite förstrött att svinga loss..

Efter ett par skräpgräv fick jag en signal som jag inte
riktigt kunde precisera. Den pendlade mellan ALU och Bronze med en konstig
frekvens och jag var på vippen att gå vidare. Jag får liknande utslag på
skruvkorkar från V&S Spritsortiment konstigt nog.

Jag bestämde mig för att gräva ändå och ca 12 cm ner låg det
något som glimmade som guld! Trodde det var ett modernt Cent-mynt men så såg
jag att det var en finräfflad kant och jag beslöt mig för att ta ett foto. –
Inte kunde det väl vara ett guldmynt ? -Jo, det var en guldfemma från
1920 minsann!

Mitt hjärta bultade när jag försiktigt rengjorde med en
tandborste och jag jublade inombords – vågade inte ropa ut min glädje i risk
för att bli uppfattad som en galning. Illa nog att ligga på knä i en park med
en mystisk skrikgul mojäng o spade.

Myntet som låg på högkant är i ett mycket fint skick och
ingen oxid då det ju är 23 karats guld som näppeligen angrips. Några repor
tyder på att det varit till viss del cirkulerat eller om det är tiden i marken
som gjort det, vet jag inte.

I relativ närhet ligger det sk. Patriciervillor från början
av 1900-talet och det är inte osannolikt att någon rikeman har spatserat runt i
parken med hål i fickan. Myntet är något större än en samtida 10-öring och lätt
att bli av med.

/Text & Foto:Ulrik Sjöberg



Debattinlägg

Insändare Posted on Tue, March 11, 2014 18:24:11

Vem tillåts bidra till det arkeologiska arbetet?

Under det senaste årtiondet kan vi se många exempel inom den svenska arkeologin på en mer öppen och inkluderande attityd till allmänheten. Detta har kommit till uttryck genom publika satsningar t.ex. öppna utgrävningar, grävdagböcker på webben, workshops mm. vilket sannolikt bottnar i stävan efter att nå ut till nya målgrupper och att öka intresset, förståelsen och legitimitet för ämnet.

I kontrast till detta finns ett utbrett motstånd och en oförståelse gentemot ideella aktörers deltagande i den arkeologiska processen. I synnerhet gällande hobbydetektorister som väcker starka känslor hos många politiker, handläggare och arkeologer. Mycket av vilket många menar vilar på fördomar färgade av ett par enstaka – av medier och enskillda politiker – uppblåsta rättsfall. För att bedöma rimligheten i de befarade riskerna med denna verksamhet bör den aktuella lagrumet nämnas. Vi har en av västvärldens strängaste lagstiftningar gällande metallsökare vilket garanterar att alla laglydiga detektorister endast avsöker platser där LST utfärdat tillstånd, undviker kända fornlämningar, rapporterar in fynd samt avbryter avsökning vid påträffad fornlämning. Detta borde rimligtvis innebära att metallsökning utgör en minimal risk för förstörda fyndkontexter. Detta behöver ställas mot nyttan av att nya fornlämningar och lösfynd påträffas och kan studeras.

Den komplicerade ansökningsprocessen är sannolikt orsaken till verksamhetens minimala utbredning i landet jämfört med länder som t.ex. Norge, Danmark och Storbritannien där mer liberala attityder råder och detektorföreningarna har täta samarbeten med kulturmiljövården. En stark lagstiftning och noggrann byråkrati är inte nödvändigtvis ett problem, alla är ense om att vår forntid behöver ett starkt skydd. De flesta län har dessutom en väl fungerande handläggning, men eftersom att lagrumet förlitar sig på LST-handläggarens godtyckliga bedömning finns stora skillnader i hanteringen. Interna attityder, fördomar och politiska åsikter tycks i vissa fall överträda det lagstadgade kravet på objektivitet. Det återstår att se om tillämpningen av den nya kulturmiljölagen kan råda bot på denna problematik.

Jag anser att man både från politiskt och akademiskt håll behöver ta tag i och diskutera dessa frågor -inte bara för att tillfredsställa EU-kommissionens kritik av den Svenska modellen – utan för att vår förhistoria och frågorna kring dess förvaltning är för viktiga för att låtas styras av fördomar. Istället för att fokusera sin oro på de kriminella aktörer som ändå kommer söka utan tillstånd tycker jag man bör tänka på all kunskap som går förlorad när lösfynden vittrar sönder i jorden. Ska endast en utvald elit inom den snäva ramen för exploateringsarkeologin tillåts göra aktiva insatser för att rädda den? Varför ser man inte de ideella aktörerna som en tillgång i det arkeologiska arbetet? Inte bara som en spetskompetens att kalla vid behov på utgrävningar utan även för att ta tag i det som ligger utanför ramarna för den exploateringsfokuserade arkeologin, där kontinuerligt plöjd åkermark med sina lösfynd är ett framstående exempel.

Jag vill vidare rekommendera Håkan Svenssons utmärkta inlägg i debatten: Det pågår en tyst massaker på metallföremål i landets åkrar, Fornvännen 108

http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/6577/2013_136.pdf


Olle Jönsson

Arkeologistudent vid Södertörns Högskola



Guld i slutet av regnbågen

Insändare Posted on Fri, January 17, 2014 15:35:27

In 2011 Swedish detectorist Mikael Lander made an impassioned plea on a British forum for help and advice on searching in England. In his home country there were few places to go apart from his garden and he was rather tired of that … so was the garden, not to mention his long suffering wife! KLICKA HÄR FÖR ATT LÄSA HELA ARTIKLEN